Nyyypan

Jag och jimmy var på inskrivning hos barnmorskan när jag va i vecka 6.. Då va det mest hälsosamtal och sånt. I onsdags va vi där igen, då fick jag lämna blodprover, usch =/ Sen pratade vi lite mer om olika saker. Jag tog upp att jag varit svullen och öm på vänstra sidan i magen och att jag va orolig över det. Så hon kollade upp det och tyckte att de va nått som inte stog rätt till. Jag visste ju att nått va knas för jag har känt en knöl där inne, och öm har jag varit. Hon ville få in mig på specialistmödravården i gävle, men där va det så långa köer så jag ringde ist gyn på kvinnokliniken. Fick en tid redan dagen efter, alltså i torsdags. Jag tog ett break från jobbet, och jimmy kom in till kl 10 då vi hade tid. Fick träffa två läkare, dom gjorde ett ultraljud på mig. Ja va livrädd att nått skulle va fel.

Jimmy såg skärmen och sa "är detdär bebisen"? Ja sa hon.. Haha fyfan va lättad jag blev. Böjde mig framåt och där va en liten krabat :P Låg o kikade på den ett tag, sen sparkade den till. "Rörde den sig" fråga jimmy. Ja sa dom.. Då började den sparka med benen och fläkta med armarna som fan, haha. Det va så sjukt häftig att se. Att nått så litet endå kan vara så "stort" :) Hon sa att hon trodde jag va i 9+6, nio veckor och sex dagar. Jag trodde att jag va i 9+3. Fredag den 13 maj är den beräknad, haha. Iallfall fick vi veta att bebisen mådde bra, och hon hittade det som hade gjort ont på mig. Det va min gulkropp(det är en grej som blir kvar av ägglossningen som gör att graviditeten kan fortgå) på vänstra äggstocken som va större än normalt, typ runt 6 cm stor.. De va inget att oroa sig för, den skulle försvinna av sig sj. Vi såg även hjärtat pumpa fint som det skulle, och navelsträngen som pulserade fint.

Jag är så glad att vi fick komma in på ultraljudet. Nu kan jag va lugn och njuta. Plus va de coolt att se den lilla så tidigt och sen hur den sprattla där inne. Jimmy skämta och sa att tänk om den har lika temperament som mig. Oh my good neeej snälla inte en till skämta jag tillbaka ;) 

Ultraljudet va iallafall det häftigaste jag nånsin varit med om, kändes så overkligt. Jag har nog inte riktigt fattat det än. Dendär lilla saken finns i MIN mage, den lixom lever där inne. Helt stört, men otroligt underbart <3

Vi fick iaf en bild med oss från ultraljudet på kickboxarn där inne som hade ett träningspass. Här är han/hon:

Det syndes mkt tydligare på bildskärmen på sjukhuset. Men huvudet
är iaf neråt och benen uppåt. Navelsträngen är
dendär tjocka linjen till höger. Den svarta pricken
är ögat ;P


I början på december är det dags igen för
"det riktiga" ultraljudet. Jag längtar som tuuusan.
Då får vi se om vi får samma födelsedatum eller
om de ändras från fredag den 13:e maj till nå annat :)