Nyyypan

Ja, nu har det väl satt igång..  Eller igår gjorde de väl det. När vi kom hem från mora började sammandragningarna göra fan så mycket ondare, började väl runt 22-tiden. Vi kom inte i säng förrän runt 00:30-tiden och värkarna(som jag nu kommer kalla dom, för det är väl värkar??) kom rätt tätt. Jimmy stackarn skulle upp 5 för att jobba förmiddag men han låg och hade koll på klockan för att kolla värkarna ett bra tag medans jag låg och åmade mig. Har sovit ytterst lite inatt, fan dom gör ont =/

Jimmy åkte iväg till jobbet vid 5:30, här ligger jag i sängen och klockar värkar. Dom kommer med 7-9 minuters mellanrum och håller i sig i 1-1½ minut. Så tätt har dom kommit senaste 3 timmarna(det va då jag började klocka dom). Dom gör jävligt ont, känns som en megamensvärk i hela magen och lite i ryggen. Och det "konstiga" är att dom gör så jävla ont i nån minut, sen när som släpper så känner man typ ingenting.. Konstigt hur kroppen fungerar :P

Å fan det snurrar mkt tankar i min skalle nu.. Är jag redo? Kommer jag klara dethär? Är det riktiga värkar så jag snart kommer föda eller är det bara nå falska värkar? När ska jag ringa in till förlossningen? Kommer jag hinna in i tid? Tänk om det blir kejsarsnitt? Vad ska jag packa med mig, tänk om jag glömmer nå viktigt? Tänk om bebisen är missbildad. Tänk om den dör? Ååå....  

Jag är jätteförväntansfull, jag ser fram emot dethär samtidigt som jag börjar bli livrädd. En sak kan jag iaf säga, jag längtar efter att få prova lustgasen :P

.:Nypan:.

Magen igår (vecka 39+4)

Snart är inte vi inte två längre, snart är vi tre.. Det känns helt sjukt, men samtidigt helt underbart. Men jag skulle ljuga om jag sa att tanken inte skrämmer mig lite.