Ner i diket



Igår åkte vi (jag o mr J) till bastfallet, rolle ville att vi skulle komma o sova över så vi gjorde det. Vi kom dit på kvällen och då ville jimmy ut o rasta saaben. Den står avställd där uppe tills vi blir lite "rikare" och kan ställa på den igen. Vi åkte ut efter små grusvägar som gick genom skog och åkrar. På en åker såg jag 3 rådjur. Kolla rådjuren på åkern sa jag. Då svängde jimmy ut mot åkern lite så lyserna skulle lysa på dom eftersom det va mörkt ute. Där va ett dike som inte syndes pga allt högt gräs så vi for rakt ner i diket med högra framdelen på bilen. Nästan hela bakdelet va uppe i luften för diket va tydligen rätt djupt. Vänstra bakhjulet va fan en meter upp i luften, jag trodde biljäveln skulle rulla över på sidan o taket för de gungade så mkt. I spöregnet fick jag klättra ut, sen klättra upp på bakluckan och sätta mig, dyblöt blev jag om arslet. Sen fick jag sitta där och gunga medans jimmy försökte backa upp bilen. Icke sa nicke, vi satt faaast. Han gick till ett hus i närheten men dom öppnade inte dörren. Då lära han gå till rolle viket va en liten bit, i total mörker genom skogen och i spöregn. Jag satt kvar i bilen. Låste dörrarna gjorde jag oxå eller det va jimmy som låste in mig så ingen idiot skulle komma sa han, hah. När ja satt där ångrade jag mig att jag inte gick med jimmt ist. Jag började fan höra saker och se saker i syne, helt sjukt. Sen började jag tänka på alla skräckfilmen och fick värsta nojjan att det skulle hoppa upp nån utanför bilen och försökta ta sig in o mörda mig. Tack och lov är bakrutorna tonade, hade dom inte varit det hade jag nog dött i nojja för nu va jag lite "osynlig" iaf. I totalmörker satt jag i en låst bil, utan mobil, utan cigg och de enda jag såg va ett dike och en åker neranför mig typ varannan sekund. Anledningen att jag såg de varannan sekund är för att de enda lyset jag fick va ju utan varningsblinkernas som tickade så jävla irriterande.

Jag överlevde iaf och efter en evighet (kändes det som iaf) kom jimmy med våran lilla racerpolo. Jag berättade hur rädd jag varit och att jag sett o hört saker(in my head). Då sa han "tror du inte jaag va rädd då. Fick gå ensam i mörkret o spöregnet. Jag trodde en björn skulle komma" Haha så jävla söt. Vi fick iaf upp saaben tillslut med våran lilla polo, sen åkte vi hem o myste framför tv´n hos rolle.

.:Nyp:.








Kommentarer
Postat av: Anonym

rätt åt er, jävla idioter

2009-10-07 @ 18:21:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0