Nyyypan

Jag hatar sjukvården i Sverige så j*vla mkt. Har haft ont i tummen/handleden och nu har de spridit sig ner i senorna i underarmen. Det började i söndags, alltså snart en vecka sen. Jag trodde det skille gå över, men de blir bara värre & värre. Det är värst på natten, jag vaknar och har så ont så jag inte kan röra handleden. Igår när jag vaknade hade ja så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, kunde inte göra nånting med handen. Då bestämde jag mig för att ringa hälsovårdscentralen. Där va det en telefonsvarare som sa att dom hade stängt tills på måndag. Man skulle ist ringa sjukvårdsupplysningen, ja jag gjorde det. Jag berättade att jag haft ont i snart en vecka och att det bara blir värre och värre, nu kan jag inte ens röra tummen eller handleden, och att det har spridit sig så det gör ont i underarmen oxå. "Har du ätit ipren nån gång" frågade hon. Öö jo det har ja gjort. Prova ät det tills på måndag har det inte gått över tills dess kan du ringa igen. Jaha, så jag ska äta ipren i en halv vecka till fast det bara har blivit värre och värre o spridit sig? Ja sa hon, det är de du får göra. Okej tack, tack för "hjälpen".

Fyfan ja blir så sjukt less. Ipren, det är fan det enda man får som hjälp nu för tiden, jag fattar inte varför vi ens ska ha en sjukvård. Det är ju inte första gången man blir behandlad såhär. Igår kväll fick jag nån receptbelagd tabelett av morsan plus att jag tryckte i mig två alvedon tillsammans med den. De hjäpte väl inte direkt, vaknade fler gånger inatt o kunde inte röra handen o de smärtade utan bara fan. Nu på dagen har de varit lite bättre, men jag va endå in på apoteket (kronans droghandel numer) och köpte bandage. Har det på nu, känns som jag får lite stöd iaf. Kan ju hoppas de blir bättre.



Inatt när jag inte kunde sova snurrade tankarna som fan som vanligt. Tänkte mkt på missfallet. När jag tänker på det blir jag ännu mer förbannad på sjukvården. Hade dom bara tagit mig mer seriöst eller va man ska säga, om dom lyssnat och gjort nått hade mitt o jimmys barn levt nu, rätt säkert iaf. "Det kommer fler gånger" säger alla. Jo, jag vet att det kommer fler gånger men det smärtar endå. Mest av att veta att jag kunnat haft ett liv i magen just nu som sparkat runt. Vi hade vari på ultraljud o sett bebis. Ja det är svårt, jag blir ledsen när jag tänker på det. Speciellt när fler stycken kompisar är gravid, och ska ha i samma månad som jag o jimmy skulle haft. Man ser deras magar växa o dom köper grejjer och har sig, och här sitter jag.... Nä nu ska jag inte deppa ner mig i det, "det kommer fler gånger"...........


men om, tänk om.... kan fan inte sluta tänka på hur de hade varit om dom hade handlat annorlunda -drömmer-     gah! rökpaus!


tänk om...

Slutar väl med att man får amputera hela armen innan
dehär är klart. Tack sverige, ni ligger verkligen
i topp inom sjukvården som de skryts om!